tophundredrecords

Jag antar att man bör säga gott nytt år och sånt.. Gott nytt år! Och vad innebär ett nytt år? Nått nytt? Nee... knappast, bara en till recension :)

Med sitt succéalbum Aqualung hade Jethro Tull gjort sig ett stort namn i världen och det var nu dags att följa upp succén. Många har kallat Aqualung för ett konceptalbum (och jag kan faktiskt förstå dem) med bandets sångare och frontman Ian Andersson menar på att det verkligen inte var ett konceptalbum, utan bara en samling låtar. Så han bestämde sig för att helt enkelt visa världen hur ett konceptalbum ser ut. "Thick as a brick" kom ut 1972 och blev det första språnget ut i den progressiva rocken för deras del. Det är om den skivan den här recensionen handlar om!

Thick as a brick är precis som "A passion play" väldigt svår att analysera utan att det blir tjatigt, då det händer så himla mycket på skivan. Så jag kommer vara ganska kortfattad.

Thick as a brick är helt otrolig! Hur tajt gruppen är genom alla märkliga tempo och stämningsbyten går inte att med ord beskriva. Barriemore Barlow är en helt sannslöst trummis och hans insatts sitter som en smäck. John Evans på all klaviatur är både snabb och uppfinningsrik och Martin Barre är som alltid fantastisk med sin gitarr och alla sina tusentals spelstilar. Från metall till folk till blues. Ja, allt.

Sist men inte minst Ian Andersson vars röst är en ren gudagåva. Den är vass, sarkastisk, kännslig, sorgsen, glad, galen. Ibland allt på en gång. Dessutom spelar han flöjten. Och det är ingen liten prestation då han verkligen är tvärflöjtens största mästare. Lekfullt och imponerande spelar han flöjten på ett sätt jag inte hört någon annan göra. Det är kortfattat helt fantastiskt. Och texterna han skriver är inte av denna värld. Skruvade och komplexa, så det gäller att man har huvudet på skaft.

Skivan i sig är välkomponerad och håller full klass rakt igenom sina 44 minuter. Det häftiga är att skivan är gjord som att det egentligen bara ska vara en enda låt. Men man var tvungen att dela upp den i två delar, så att man kunde byta sida på sin LPskiva.

En annan sak som verkligen inte får glömmas bort är omslaget!

Detta lär ju inte nå ut till alla puckon som laddar ner sin musik och går miste om alla snygga omslag (ja, jag är ganska seriös, det är halva grejjen ju!) Thick as a brick är inte bara en skiva. Det är en tidning också. I alla fall omslaget! Ian Andersson, John Even och Jeffrey Hammond (basisten) skrev tillsammans ihop en tidning med påhittade nyheter om allt möjligt. Otroligt roligt att sitta och läsa i. Det faktumet att tidningen tog längre tid att producera än själva skivan ger också en spännande synvinkel åt det hela.

Thick as a brick tappar inte tempo någonstans, utan den håller upp spänningen rakt igenom. Färgrika flöjt/gitarr/orgel-solon möter utamanande rytmer i denna galna med ändå vackra skapelse. Det är som en explosion av ljud som håller ett klimax från början till slut! Thick as a brick är av många ansedd som ett av progg-genrens största mästerverk och jag kan inte annat än att hålla med! Denna får ni inte missa!