tophundredrecords

Ikväll har varit en mysig kväll med klar himmel. Och då passar det bra att recensera tidernas mysigaste skiva.

Min absoluta favoritgitarrist David Gilmour har ju inte bara jobbat med Pink Floyd (även om det är där hans bästa grejjer finns) utan han har haft av den goda smaken att ge ut soloplattor också. Första skivan kom 1978 och hetter bara "David Gilmour" rätt och slätt. Nästa skiva kom sex år senare och hette "About Face". Men nån större uppmärksamhet fick han inte för sin solokarriär förrens tredje skivan som kom 22 år efter About Face. Under de 22 åren har mycket hunnit hända och han är inte sen att visa det. Det är om den skivan den här recensionen handlar om.

On an Island kommer på min lista som skiva 39. Men om jag hade skrivit en lista över mysigaste skivan skulle denna vinna med hästlängder. Det är en varm och vänskaplig atmosfär och det hörs på långa vägar att han älskar det han gör och att han älskar att spela musik med sina vänner och bekanta.

Skivans första spår är ett instrumentalt intro. "Castellorizon" heter det och börjar med lite mystiga ljud och fyrverkerismällar. En mysig men otroligt spännande inledning som får sin topp när Gilmour tar första tonerna på sin gitarr. Det är ett typiskt Gilmour-solo som får alla fans att känna sig trygga - de kommer inte att bli besvika.

Efter det fantastiska gitarrstycket svävar vi in på andra spåret "On an Island" som är en fantastiskt vacker, lugn och lycklig låt med massor av gitarr och vacker sång från Gilmour men även Graham Nash och David Crosby. Otroligt fridfullt.

Tredje spåret "The blue" är ännu lugnare och hade funkat bra som vaggvisa för de flesta. Otroligt mysig låt som gör en alldeles mjuk i öronen (Hmm... undrar om man använder utrycket "mjuk i öronen" annars... Vad säger du, Erik?)

Sen kommer skivans stora utstickare - "Take a breath" är rent av ösig. Det är en pumpig rytm och en framåt, nästan lite agressiv mellodi som gör att man vaknar till. Och gitarrsolot slår det mesta. Framför allt är låten skitviktig för skivan som annars hade blivit både enformlig och sömnig. Det är med den här låten Gilmour får den där perfekta ballansen på skivan. Klockrent!

"Red Sky at Night" heter nästa låt och Gilmour stoppar undan gitarren och tar fram en SAXOFON! Jag hade ingen aning om att han spelade det instrumentet. Det lustiga är att det här solot skickar upp Gilmour ganska högt på min lista över favoritsaxofonister. Det är det som kännetecknar en bra musiker. Han slutar aldrig att överraska! Mums vilken bra låt!

Red sky a night svävar magiskt in till nästa spår "This Heaven" som är en... ja... va ska man säga? Lite "jazzigare" är väl det bästa jag kan komma på nu, även om det inte är jazz. Det är en glad och lätt mellodi med en härlig rytm och härlig basgång från Guy Pratt. En riktigt go låt :)

Sen kommer "Then I Close My Eyes" och börjar med ljudet av vågor längs en strand och en gitarr av något annorlunda slag. Mycket trevlig inledning på en mycket trevlig låt som är helt instrumentell. Vi hör bland annat Robert Wyatt (Soft Machine, Matching Mole mm.) på cornet (en slags trumpet)

Nästa låt i ordning heter "Smile" och bidrar verkligen med ett leende. Det är helt klart skivans lättaste spår och ger en vacker kontrast till nästa spår "A Pocketful of Stones " som på nått vis känns lite smått sorglig. Fantastiskt vackert pianospel. Gråt-vackert till och med. Och Gilmours röst har inte låtit så här bra på många år. Otroligt vackert, kan till och med vara mitt favoritspår på skivan, men jag säger bara kanske.

Nästa låt är sorgligt nog det sista spåret och har fått namnet "Where We Start" och är så där vackert och mysigt lyckligt som denna skivans ska avslutas. Vackert gitarrsolo och... ja, mer behövs egentligen inte sägas. Det är en naturlig och vacker avslutning på en helt fantastisk skiva!

När man hör On an Island blir man onekligen sugen på en mysig strandpromenad en sommarnatt då det blivit lite småkyligt i luften men ändå så pass varmt att man kan gå barfota i sanden. Havet lyser blått mot den klara stjärnhimmeln och månen reflekteras i vattenytan. Frisk luft och havest vågor som slår mot stranden.
Det är så On an Island känns.