38: Framtiden är ett svävande skepp, förankrat i forntiden

Jaha, då var man förkyld igen. Det suger verkligen. Det suger nästan mer än att sitta i en fuktskadad lägenhet med fläktar igång dygnet runt för att torka bort fukten. Dessutom är det SÖNDAG!!! Da-dam!!! Dagen med stort S. S som i "SÖMNLÖS" eller "SNUVIG" för att inte tala om "SISTA dagen innan helgen är slut och det är dags för jobbet igen" Det finns inget hopp om en söndag!

Jepp, bitter är jag. Men jag finner tröst i lite dersertvin (vin med russinsmak, namm namm) och min hemtrevliga skivsamling. Here we go!


Skiva 38!




Älgarnas Trädgård: Framtiden är ett svävande skepp, förankrat i forntiden (1972)


Älgarnas Trädgård är ett märkligt band. Mycket märkligt. Det finns inte många som kommit på tanken att mixa svensk folkmusik med psykadelisk rock. Och det var verkligen tur att någon kom på det, för den blandningen är genial! 1972 kom deras första skiva och gav Älgarnas Trädgård ett namn i svensk musikhistoria. Det är om den skivan den här recensionen handlar om!


Tidigare har jag recenserat deras andra skiva "Delayed". Och Framtiden är ett svävande.. är ganska lik Delayed samtidigt som den inte är det. På deras debut fick folkmusiken och alla stråkinstrument betydligt mer utrymme. Dessutom är den mycket långsammare och flummigare.

Första spåret "Two hours over two blue mountains with a cuckoo on each side, that is" är precis lika flummigt som det låter. Inte på det komiska sättet, utan snarare på sättet att när du hör det är du fullt övertygad om att du på nått sätt blivit hög. Utan droger. (droger är inget man behöver om man har sån här musik)


Det inleds med det dramatiska ljudet av kyrkklockor (det lägger en allvarlig ton till låten) för att sedan gå in i det flummiga partiet med konstiga ljud. Vääääligt långsamt växer ljudet av bandets olika stråkinstrument fram och ger oss en mycket märklig blanding av psykadelica och folkmusik. När musiken verkar ha nått sin topp och den ljudmatta som bandet skapat är som störst byter de tema och börjar spela något helt annat. Också väldigt långsamt men på nått vis storslaget. Efter ett tag flummar de loss fullständigt och slänger in en ganska glad flöjt och lite märkliga ljudsamplers. Därifrån glider låten snygg över till andra låten "There is a time for everything, there is a time when even time will meet" som mest är ett mycket märkligt men mycket effektfullt ljudcollage. Inga riktiga mellodier. Bara en massiv och dimmig atmosfär för öronen.


Tredje låten "Children of possibilities" har faktiskt sång, vilket är väldigt ovanligt för den här gruppen. Det är Margaretha Söderberg som här gästar bandet med sin mycket vackra röst. Tillsammans med många psykadeliska effekter blir detta en ganska groggy sång, men ack så härlig.


Efter tredje spåret blir skivan allt mer svår att beskriva med ord. Det finns två anledningar till det.

1: Ens medvetande blir allt mer suddit ju längre in på skivan man kommer. Glöm allt annat ni hört om psykadelisk rock - de här grabbarna har det i blodet!

2: Det händer väldigt mycket i musiken utan att det händer särskillt mycket egentligen. Svårt att förklara, men ni hade fattat om ni hade hört skivan.


Mest ös får vi på sjätte spåret "Rings of Saturn" som börjar väldigt tyst. Men sakta växer det fram ett vilt och galet jam där bandet spelar snabbt och är väldigt tajta med varandra. Det blir ett herrans gung och en stor dos psykadelica. Man bara måsta älska det.


Skivans sista spår "The future is a hovering ship, anchored in the past" är väldigt lugnt och atmosfärisk med lite märkliga och "rymdiga" ljud. Och det är på det viset låten tonar ut. Väldigt effektfullt.


En annan sak jag bara måste säga innan jag sammanfattar är att omslaget, målat av Jan Ternald, är precis som skivan: Skruvat, obehagligt, atmosfäriskt, djupt och helt enkelt fantastiskt!

Framtiden är ett svävande... är ett helt fantastist möte mellan svensk folkmusik och psykadelisk rock som vilket fan av progressiv rock som helst borde uppskatta. Det är en väldigt långsam skiva, men ändå får den en många gånger att tappa andan helt. Det hela bygger på atmosfär. De bygger upp ett enorm ljudlandskap där man nästan svävar omkring. Många märkliga ljud förvrider landskapet och gör det spännande och ibland t.om. skrämmande.


Kommentarer
Postat av: Erik

Ja, fy-full-i-fuck! Det här är nog det mest utflippade som kommit från sverige. Typ... Det finns inte mycket annan musik som sätter sig så fullständigt på hjärnan. På det där, full-i-fuck viset.

Man blir verkligen borta av det här, på en på många sätt, behagligt vis.

Bombis!

2009-01-19 @ 18:16:39
URL: http://progeliprog.blogg.se/
Postat av: Axel

Wööörd!

Jag är mest imponerad av mig själv att lyckas lyssna igenom hela albumet medans jag skriver om det, utan att falla in helt i omedvetande. :P

Dessutom lyssnade jag igenom bonusspåren (vilket inte är helt vanlig för att vara mig) Har du hört dem? De är faktiskt riktigt bra. Ska spela dem för dig nästa gång du är här.

2009-01-19 @ 23:42:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0