tophundredrecords

Nu ska det jobbas, jag ligger efter. Men jag har mycket på g just nu! Men inget ska sätta käppar i hjulet för min geniala blogg! Mohahaha!

Den här herren är inte någon vanlig vissångare! Första skivan jag hörde hette "Happy Hour Viser" och redan då fattade jag att när Stefan framför en låt är han inte nödvänigtvis ute efter en vacker låt. Han väljer att framföra texten på det sätt den behöver framföras på. Om den är arg så kommer Stefan vara arg. Och det är nått äckligt så kommer Stefan dreggla ut texten. Är det sarkastiskt så kommer Stafan också vara det. Kan vara svårt att förstå första gången man hör honom. Det är inte speciellt svenskt att sjunga så här fritt från regler. Hans tredje skiva fick han t.om. en grammis för. En helt genial skiva och det är om den skivan den här recensionen handlar om!

Skivans öppningsspår är ett kort intro med ett ensligt piano som ljuder vemodigt. Det blir en fin övergång till skivans andra spår "Familjen Bra" som har samma vemodiga mellodi. Det är en långsam men tung låt och ger ett bra smakprov på resten av skivan som ofta är lika bitter. En av de bästa spåret, helt klart!

Andra spåret "Latlåt från Farsta" är ett av de lätträknade glada spåren på skivan. En skön och lite popigare låt om Stefans barndom. Skitbra text där Stefan, precis som i alla sina andra texter, målar upp hela situationen otroligt bra med kännslor, händelser och bilder. Bara inledningsraden är skön i sig: "Inte var min barndom alls så jävla dum som man kan tro, när man ser mig stå här hängande med läppen" Go låt om att fiska istället för att plugga :P Helt klart en av de bästa spåren!

Nästa spår är "Vita väggar, vita rum" och är jättebitter. Hängig och släpig men ack så bra. En av de bästa svenska ballader någonsin, faktiskt! Och precis som vanligt är mellodin otroligt stark och sjungvänlig. Ett av de bästa spåren, tror jag bestämt!

Spåret efter "Visa om Marguerit och en död grävling" är nog ett av de bästa spåret. En saga om den lilla, fjantgulliga lärarinnan Marguerite som inte vill inse att allt inte är så jävla gulligt. När barnen hittar en död grävling kan hon inte förklara för barnen att den är död. Den bara sover och drömmer sött. Barn tar ju som kännt stor skada om de inte får vara i sin bubbla av gulli-lull oavbrutet. "Det här är landet där det bara bor älvor och inga hemska, fula troll. Dom får inte bo i våran skog, de får hållas på annat håll!" är en av de bästa raderna. Påminner väldigt mycket om min egen lågstadielärare som alltid tystade ner allt som inte passade hennes fina drömvärld.

Musiken är helt klockren. Börjar långsamt och ökar alltmer efter hur dramatisk texten är. När det är som värst ställer sig håret upp på mina armar! WOW!!! Stefan är också på topp och vet precis hur man ska sjunga en dramatisk text! Inte vackert och schlager-pluttit. Argt och vasst, ska det va! Thats right, Stefan!

Nästa spår "Nån har slagit upp ett hål" är lite popigare men lite vassare är Latlåt från Farsta. Klockren mellodi och refrän och bra gitarrspel från Ola Nyström. Framåt slutet kommer det skummaste på hela skivan. Och det här är riktigt skumt. Jag och morsan står fortfarande som frågetecken när slutet kommer. Hela bandet kör loss ordenligt och sjunger, eller snarare skriker "Nån har slagit upp ett hål! Nån har slagit upp ett hål". När musiken tonar ut växer ett annat ljud fram. Det är en kvinnlig röst som sjunger samma sak, fast rent och tillrättalagt. Schlageraktigt, kan man säga. Kontrasten som det hela bidrar är vansinnig. Helt klart ett av de bästa spåret!

Sjunde spåret "Fånmåne" är lite märklig och baladig och börjar lågmällt med ett litet klinkande på synth av Papa Mats. Ända tills Stefan sjunger "Kröp ner i ett moln och sa: Äsch!" är det väldigt lungt. Men då brakar bandet loss och Sverges förmodligen bästa gitarrsolo skriker ut och allt hår på mina stackars armar ställer sig upp och gör vågen! GOOOO OLA!!!!!!!!!! Ett burkigt men argsinnt bankande på trummorna från Anders Hernestam gör effekten ännu större! Och Stefan skriker ut sista raderna! Wow! Måste vara ett av de bästa spåren!

Åttonde spåret "Blåöga" handlar om (som titelt skvallrar om) misshandel och hur allt verkar bli bättre men inte blir det ändå. Skitbra text och skitbra gitarrsolo gör detta till en av skivans bästa spår!

Nästa spår heter "Putte du måste stanna" är är helt klart ett av de bättre spåren! Handlar om Putte som har en otrohetsaffär för frun inte matchar hans hetsiga humör. Hela tiden tänker man på vilket svin Putte är där han badar i kvinnor bakom ryggen på sin fru. I slutändan visar det sig att frun också har en affär med en annan. För Putte stannar aldrig hemma. "Putte du måste stanna, far ej till Bangkok med dit hat! För då flyttar jag hem till din fru och du blir utan mat!" sjunger hennes hemlige älskare! Rolig och fyndig och underbart presterat av Stefan som lever sig in i texten och spottar ut de värsta raderna!

Spår 10 heter "Vad gör du i natt" och har en cirkusaktig och lite läskig takt. Hernestams trumgång och arg och hård och Papa Mats spel på klaviatruen är lika enkelt som klockrent! En bra text och ett fantastiskt presterande från Stefan (återigen) som skriker ut texten! Wow, måste vara ett av de bättre spåren!

Nåsta låt "Gubben Grå på semester" är en fin och lugn låt om en vanlig kontorsnisse som åker på semester, bort från sitt tradiga kontor, bort från kyla och snö. Och han trivs nått så kopiöst! En go låt och det kan nog vara ett av de bästa spåren.

Elfte spåret "Visa 40 veckor innan mars" handlar om nått så vackert som när ett liv blir till. Hur man känner mitt i samlaget och kommer på att om jag inte säger stopp nu så kommer det bli barn. "Livet kan komma som med posten ibland, plötsligt ligger det darrande där i din hand". En så otroligt vacker text och framför allt bidrar det med många och långa tankar. Och bra musik är det också. Lite poppigt och glatt. Otroligt bra baskomp från Stefan Axelsen och ett märligt delfinljud från Papa Mats klaviatur. En av de helt klart bästa låtarna

Nästa spår "För ingens ögon till" är en parktfinal utan like. Bra text och kännslosam sång från Stefan (självklart) men framför allt fantastiskt spel på orgel från Papa Mats och ett otroligt gitarrspel från Ola Nyström. Framåt slutet har man gått igenom minst två "gåshuds-tillfällen". En av de bästa spåren, ja absolut. Och man tror till och med att det är finallåten, men där har man fel.

Som ett stilla outro till skivan kommer titelspåret med sitt stilla sound. Vackert fingerplock och en förtroendeingivande sång från herr Sundström. Mycket lugnre låt än förra, men det funkar bra. Det hjälper en att landa efter För ingens ögon till. Jag tycker oftast bättre om dramatiska och finaliska slutspår, men detta funkar så bra att det måste helt enkelt vara ett av de bästa spåren!

När skivan är slut och man själv ganska slut! Det är en relativt långa skiva men så många bra spår att det inte är riktigt klokt. Jag älskar rytmerna, gitarrspelet, klaviaturen och framförallt Stefans vansinnigt grymma röst! Den är inte vacker, men den är uttrycksfull! Det är Sverges svar på Peter Hammil (Van der graaf generator) och detta är helt klart en av Sverges absolut bästa skivor!