tophundredrecords

Än så länge har allt gått väl med min blogg. Jag har skrivit i den en gång om dagen, precis som planerat. Ingen har läst den, som förväntat. Jag kanske borde skriva en blogg-logg där jag kan skriva "Allting går som planerat" eller nått sånt.

Nu kanske jag låter bitter, men det är jag inte. Jag ser bara det ironiska i att skriva en modern och tidsenlig blogg om musik som inte alls är modern.

Förvisso var förra skivan från 1991. Det är ju inte så länge sen... eller? Va fan?! Det är ju 17 år sen!!! Ne, nu får det bli något nyare!

Coldplays tidigare album har haft många bra låtar men varit sorgligt drabbade av de så kallade utfyllnadslåtarna (som vi pratade om i förra recensionen) Det har bidragit till att albumens helhet inte varit alltför lyckade. Det är först på deras tredje skiva som man kan börja känna av helhetskännslan. Och det är om den skivan den här recensionen handlar om!

X&Y är en väldigt atmosfärisk skiva. Det märker man av så fort man startat skivan och första spåret "Square one" drar igång lite stillsamt med de rymdiga sounden och Chris Martins röst : "You´r in control. Is there anywhere you want to go?" som ekar stillsamt. Mycket fängslande, I tell you!

"What if" heter andra spåret som för mig ibland framstår som det starkaste spåret. Det börjar väldigt långsamt med piano och Martin´s vackra röst. Och en otroligt träffande text. Det är inte alltid att jag tar åt mig texter, men i Coldplay´s fall händer det ganska ofta. Hur som helst, så växer musiken till sig och blir framåt slutet ganska dramatisk.

Nästa låt heter "White shadows" och var ett tag min favoritlåt för att den håller ett riktigt bra tempo. Och det är väl just därför övergången mellan denna och nästa låt blir så effektfull.

Från "White shadows" tempoladdade dramatik till den väldigt stillsamma inledningen på "Fix you" som inleds med en enkel elorgel till Martin´s röst. Åter igen en riktigt bra text. Det häftiga med den här låten är att den är väldigt lugn och ganska sorgsen tills precis på slutet. Då kommer Jon Bucklands ekande gitarr

och bryter den tysta elorgeln och vips så har balladen blivigt en powerballad av hög klass! Jag är väldigt glad i den här låten.

Andra bra låtar som passerar är "Talk", "Speed of sound" och "X&Y". Allt annat är också väldigt bra (Med undantag för tråkiga "The hardest part") Allt följer den härliga och rymdiga atmosfären.

Sista låten "Twisted logic" avslutar på ett bra och lite småpampigt sätt. Det roliga är att detta egentligen inte är den sista låten. Om du väntar några sekunder efter det att skivan borde ha slutat, så kommer snart "Til Kingdom come" som bryter loss lite grann från resten av skivan. Mycket pga. den akustiska gitarren, som stått väl undangömmd under resten av skivan. Men det är en väldigt hoppfull mellodi och när låten är slut är det inte utan att man känner sig lite uppfylld av nån sorts harmoni.

X&Y är en atmosfärisk och väldigt mysig skiva. Det är låtar som är enkla att ta till sig men för den sakens skull inte alls tråkiga. Jättebra texter och framför allt så är Chris Martin jättebra på att sjunga dem. X&Y är en  väldigt kännsloladdad och ofta träffande skiva.