95: Space Shanty
Huff! En skiva avklarad! Nu vidare till nästa! Huff, huff, huff!
Canterbury Scen, en fantastisk genre som blandade, pop, rock med jazz och psykadelisk musik, vilket gav genren ett väldigt säreget sound som stämmer överens på de flesta Canterbury Scen-grupper. En annan av anledningen till att de ofta var väldigt lika är att de olika bandmedlemmarna ofta spelade i många olika grupper.
I Khan´s fall har vi Steve Hillage, gitarrist i Gong men framförallt Dave Stewart. Han spelare keyboards i så många grupper att det nästan är lättare att räkna upp de han inte varit med i. Han medverkade i Hatfield and the norht, National Health, Egg mm.
Khan gjorde bara en skiva, men den blev otroligt populär och är en av de klassiska skivorna inom Canterbury Scen. Och det är om den skivan den här recensionen handlar om.
Space Shanty reprecenterar den lite rockigare och mer psykadeliska delen av genren. Och det är nog främst Hillage´s förtjänst, då han har en väldigt psykadelisk spelstil. Han bidrar till ett mer gitarrorienterat sound, vilket är annorlunda för genren. De flesta grupperna baserar sin musik på keyboards. Redan i första spåret "Space Shanty" får vi ett rätt enkelt rockriff. Ett bra och igångkickande spår.
Andra spåret "Stranded" har en lite mjukare touch med akustisk gitarr och harmoniska keyboards medans tredje spåret "Mixed up man of the mountains" är lite jazzigare med med en skön basgång från Nick Greenwood kompad av trummisen Eric Peachey.
Men det är de tre sista spåren som jag själv tycker är bäst. "Driving to Amsterdam" och "Stargazers" inleds båda med snabba, jazziga rytmer för att sedan gå över i mer psykadeliska jam, med Hillage och Stewart i täten. Det är nu man börjar se syner om klockan är mer än 12 på natten. Det är väldigt rymdig musik och bidrar till att rummet får en speciell atmosfär. Sån musik tycker jag om :)
"Hollow Stone" heter sista spåret och är även det ett psykadeliskt och flummigt spår, men som slutar med lite tuffare gitarriff och ett kaotiskt trumslageri. Efter en stunds psykadeliskt kaos, som bara växer och blir större, tonas låten bort och det blir tyst. Då är skivan slut.
Space Shanty måste upplevas, då den är en fantastiskt balndning av jazz, rock och psykadelika. Fräcka riff och gitarrsolon varvas med atmosfäriska keyboards och gungande basgångar. Dessutom har de en rätt schysst sångare. Det hela blir en atmosfärisk rockskiva som tar ens medvetna ut på en ordentlig svängom!
