100: The Blues Brothers
Så mina damer och herrar! Nu har ni väntat länge nog på min första recension (En hel dag för att vara exakt, vilket ju inte är allt för mycket)
Jag tror att många som känner min musiksmak kommer bli lite överraskade över de första recensionerna som inte riktigt följer min stil i övrigt.
Jag lyssnar på så kallad "progressive rock". Vad det är går vi in på när tiden är kommen.
Men nu:
Jepp! Bröderna Blues måste helt klart vara med på min lista. Filmen "The Blues Brothers" har spelat en stor roll i mitt liv och jag är säker på att den har färgat av sig på andras liv också. Så när jag fick tag på en skiva med hela soundtracket till filmen blev jag alldeles till mig av glädje!
Det hela startade i ett avsnitt av Saturday Night Live då två kända komiker (Dan Aykroyd och John Belushi) uppträdde i svarta kostymer under namnet "The Blues Brothers".
Det blev en succe och de två komikerna och deras band, bestående av redan kända musiker, släppte sin första skiva "Briefcase full of blues" 1978.
1980 kom filmen om Blues Brothers, där vi förutom bröderna och deras band fick se bla. James Brown, Ray Charles och Aretha Franklin.
Och med ett så storslaget gäng kändisar i filmen var soundtrackskivan en ren självklarhet. Och det är om den skivan den här recensionen handlar om.
Skivan börjar med den toksköna "She Caught the Katy". Det som gör mig mest galen med den här låten är Donald "Duck" Dunn´s helt fantastiska basgång och det sköna svänget på Dan Aykroyd´s munspel. Jag tycker nog att detta är ett av de bästa spåren på skivan.
Och det är precis den här känslan av cool glädje som skivan håller hela vägen. Häftiga rytmer, grymma blåsinstrument och fantastisk sång av John Belushi.
Det är väl egentligen bara ett spår som jag inte är helt hundra på. Det skulle vara "Rawhide" just av den anledningen att den lämnar blues-gunget för mycket. Det är närmare bestämmt en countrylåt. Jag HATAR country. Men om man nu sett filmen så vet man att Rawhide bara är en av de två countrylåtarna som Blues Brothers tvingas spela på Bob's Country Bunker, då countrybögarna är för dumma för deras Chicago-blues och inte blir glada förrens de fått höra riktig country.
Så med andra ord är Rawhide bara en ren parodi på den helt vansinnigt hemska genren. Så då är det väl ok.
Skivan slutar, precis som filmen, med Jailhouse Rock. Tungt ös och en riktig final på skivan.
The Blues Brothers är en fantastisk skiva som aldrig lämnar en utan den varma känslan av glädje i magen. Men det verkliga måstet är helt klart själva filmen. Den som inte sett filmen borde inte bara skämmas, utan även vara mycket ledsen. För Blues Brothers är en av tidernas helt klart bästa filmer. Full av biljakter, olycklig kärlek, explosioner och framförallt en jävla massa musik! Ett riktigt måste.
