58: If 3
Tjabba! Då var det dags för dagens skiva. Eller snarare nattens skiva. Klockan är mycket, men det är ju å andra sidan så här dags musik är som bäst :)
Skiva 58!
If: If 3 (1971)
If är en av mina favoriter när det kommer till Jazzband. Och ändå finns det inte en kotte som hört talas om dem. Är det inte sjukt så orättvist det kan vara i bland? Hur som helst, det är en fantastisk grupp på alla sätt. De har tempo men ändå känsla, härliga mellodier men ändå så spontana och så otroligt glada utan att bli banala! Jag har hört rätt många skivor, men det är om skivan vi ser på bilden vi ska prata om. I alla fall så är det om den skivan den här recensionen handlar om!
If 3 är helt sannslös från början till slut! Och redan på första spåret "Fibonacci´s number" får vi höra att det är tryck i gruppen. Bläckblåsen är helt fantastiska, så även trummisen Dennis Elliot som alltid imponerar lika stort. På andra spåret "Forgotten roads" får vi, för första gången på skivan, höra J.W. Hodkinson´s helt fantastiska sångröst. Den är otroligt speciell och kommer alltid vara det som jag förknippar starkast med If.
Det finns egentligen inte så mycket att säga om en skiva som denna, den är helt enkelt bara vansinnigt bra. Och det på grund av sina schyssta rytmer och färgstarka blåsinstrument från Dick Morrissey och Dave Quincy. Dessutom är John Mealing på keyboards otroligt bra på att skapa spännande atmosfärer till gruppen och Terry Smith spelar många imponerande solon med sin gitarr. Det hela är ett koncept som inte kan misslyckas.
"Sweet January" är lika sweet som den låter och är bland det bästa gruppen gjort. Lika dant är det med "Far Beyond" och avslutningslåten "Here comes Mr. Time" som verkligen avslutar på topp. En färgstark och gungig basgång från Jim Richardson och en alltid lika bra sång prestation från Hodkinson gör denna låt till ett mästerverk.
Jag har som dålig vana att sammanfatta skivrecensionen på slutet, men då recensionen redan är sammanfattad nog som den är finner jag inte det nödvändigt att sammanfatta det mer. Detta är ett helt onödigt bihang till resten av recensionen som inte alls behövs och som ni bör sluta läsa NU! Men som jag nu märker kan ni inte sluta läsa än. Hehe, gud så roligt! Ne, nu är jag trött! God natt!
Sovgott din fjant!
Nog Ifs bästa skiva, även om de har starkare spår på 2:an!