78: Orgin of Symmetry
Regnet har öst ner hela dagen, endast tomten är vaken!
Skiva 78!
MUSE: Orgin of Symmetry (2001)
Andra skivan från den vansinnigt bra gruppen MUSE kom 2001 och visade vart bandet ville med sin musik och dessutom fick de sin första hit! Det är om den skivan den här recensionen handlar om!
Skivan börjar med "New Born" som börjar med stämningsfulla keyboards från Matthew Bellamy innan han snart börjar sjunga också. Sen drar låten igång på allvar med det stentuffa gitarriffet. Skitbra öppningsspår som visar vad de står och fångar vårat intressen redan vid låtens början.
Hela skivan är ganska lik Absolution fast med mer synthljud och lite hårdare riff. T.ex. skivans sjätte spår "Citizen Erased" som börjar stenhårt med med Bellamy´s mycket annorlunda och lite noice-aktiga riff. Riktigt cool och när Dominic Howard börjar banka loss på sinna trummor låter det mer som elektronisk hårdrock! Riktigt häftigt!
Efter Citizen Erased kommer en annan utstickare: "Micro Cuts" börjar väldigt almosfäriskt med synth och framförallt Bellamy´s sorgsna röst. Fast här sjunger han riktigt höga toner och mummlande så det går inte alls att urskillja vad han sjunger. Fast det hela är givetvis gjort på ett sätt så att det blir effektfullt istället för störigt. När han sen i refrängen höjer tonerna ännu mer och han börjar spela på mellotron också är det helt ofattbart bra! Helt klart ett av de bästa spåren.
De allra bästa rytmprestasionerna från gruppen hittar man på "Darkshines". En cool basgång från Chris Wolstenholme och hela bandet är genomtajt genom den märkliga men häftiga rytmen som går genom låten! Det är drag på hög nivå.
Spåret efter "Feeling good" är väldigt annorlunda med en bluesig touch och många häftiga byten mellan rytmer. Låten exploderar ut i toner och riff på många ställen för att återgå till det bluesiga keaboardspelet. Riktigt cool låt bra med bra sång.
Sista spåret "Megalomania" är den största anledningen till att Orgin of Symmetry är bättre än Absolution: Kyrkorgelsoundet gör denna slutlåt så helt sannslöst maffig och allvarlig! Det är sånt här jag gillar! Hade jag haft plats med det så hade jag lätt haft en kyrkorgel i lägenheten!
Som helhet är Orgin of Symmerty mycket mer atmosfärisk är efterföljaren Absolution, med ett mer elektriskt sound och tajtare rytmer! Låtar som Micro Cuts och Megalomania gör den till en riktig slaktarmaskin till skiva. Fullt ös rakt igenom, häftiga vändpunkter och Matthew Bellamy´s fantastiska röst! Orgin of Symmetry är ett måste och kommer inte lämna nån med andra tankar än "Wow!"
