tophundredrecords

Jag har just fått upp mitt fjärde skivställ och fyllt i de tomma hyllplanen med tingeltangel :P Så nu, efter ett hårt arbete, är det dags för lite mer hårt arbete! En skivrecension!

Kultivator, märkligt namn. Men det passar rätt bra då gruppen också är väldigt märklig. Jag kan ärligt talat inte säga att jag hört nått liknande. Men redan från första stund, då min skivhandlare satta igång skivan i affären, var jag helt knockad! Wow! Vilken skiva! Och det är om den skivan den här recensionen handlar om!

Skivans första spår "Höga hästar" börjar abrupt med en snabb och komplex trumtakt. Den börjar så abrupt att om man inte är beredd så kommer man med största sannolikhet bli riktigt skrämd. Sen lägger de på en minst lika hetsig basgång varpå det galna gitarr och synthspelet börjar. Och här har vad Kultivator står för. En blandning med jazz, avant garde och symponisk rock. Det är skithäftigt!

I andra låten "Vemod" får vi höra sångerskan Ingemo Rylander för första gången på skivan. Hon har en imponerande och väldigt märklig röst. Hon sjunger riktigt höga toner också, så pass höga att hon utan problem kan sjunga samma toner som Jonas Linge och Johan Hedrén spelar på gitarr respektive synth. Och hon är alltid lika tajt med dem. Det är lite svårt att förklara, men det är mycket speciellt och väldigt häftigt.

Min egen favoritlåt är sjunde låten "Vårföl" där bandet till en början antar en mer cirkusaktig spelstil. En lite lugnare låt än vad vi tidigare har hört, vilket är rätt skönt.

Nu när sista spåret "Novarest" tonat ut sitter jag i min tystnad och skrivet en sammanfattning. Så här ser den ut:

Barndomens stigar är en av de mest fascinerande skivor jag hört. Samtliga bandmedlemmar gör superprestationer. Stefan Carlsson på bas och Johan Svärd på trummor är supertajta och bygger upp den alltid imponerande och komplexa rytmen som gör skivan intressant att lyssna på. Johan Hedrén´s spel på keyboards för tankarna till Lasse Holmer från Samla Mammas Manna. Snabbt, kreativt och färgrikt. Jonas Linge kan både spela de snabba styckena och de mer dramatiska, ylande gitarr solona som ger känsla åt musiken. Ingemo Rylander sjunger högt, snabbt, längsamt men alltid med mycket kännsla. Oavsett om hon sjunger en text eller om hon bara sjunger "ba-ba-ba-ba". Dessutom står hon för det vackra flöjtspelet som så fint förgyller skivan med ett plus i kanten! Barndomens stigar är en annorlunda upplevelse som jag varmt kan rekomendera den som vill höra nått som de inte hört förut!