65: Ta det lugnt

Nu mina damer och herrar, ska den grymt förkylde Axel recensera ännu en fantastisk skiva! Vi får se om det biter på hans förkylning! Man vet ju aldrig, Peter Gabriel hjälper ju mot magsjuka och Pink Floyd hjälper mot stress och bortsprugna föräldrar... Så låt oss hoppas!


Skiva 65!




Dungen: Ta det lugnt (2004)


Ett band som är helt nytt för mig, och ganska nytt i övrigt också. Det är en blandning av indiepop (låt er nu inte skrämmas, det är inte så hemskt som det låter), psykadelisk rock och svensk folkmusik! Resultatet är nått av det bästa jag hört! Jag har nästan spelat sönder de skivor jag redan skaffat men de slutar ändå aldrig växa för mig! Deras tredje skiva var den skiva som öppnade upp dörrarna på bandet. Det är fullt ös från början till slut och skivan klassas som deras absoluta masterpiece. Det är om denna fantastiska skiva den här recensionen handlar om!


Ta det lugnt börjar med lite buller och bånk från trummorna och plötsligt är den fenomenala inledningslåten "Panda" igång. Det är en ganska glad låt och en helt fantastisk sångmellodi sjungen av bandets ledare Gustav Ejstes (som för den delen spelar nästan allt själv). Och dessutom en väldigt spännande text. Låten är en väldigt bra representant för resten av skivan. Den är popig och glad samtidigt som den är lite skum och lite psykadelisk (även om många spår på skivan är ännu mer psykadeliska) Panda är helt klart en av de starkare spåren och dessutom en av skivans stora hits!


Andra spåret "Gjort bort sig" är ett riktigt bra exempel på när Dungen flummar loss. Låten är även här väldigt popig förutom det att alla riffen och det mesta av sången har fått lite pålagda ekoeffekter och märkliga ljud! Skithäftigt! Psykadelisk musik som går att spela på dagen är aldrig att underskatta!


Tredje spåret "Festival" är också den en hitlåt. Det härliga med Dungen är att det inte är som vanlig musik bara för att det är en "hit". För Dungen innebär "hit" att låten har en riktigt bra sångmellodi! Dessutom innehåller låten ett av skivans bättre gitarrsolon. Det är Reine Fiske, den fantastiska gitarristen från grupper som Landberk, Paatos etc... som spelar här. Och i övrigt på skivan också! Tummen upp!


Fjärde spåret "Du är för fin för mig" är ett av mina favoritspår! Dels för en riktigt flummig text med en riktigt härlig mellodi och dels för den snygga låtuppbygdnaden! Låten börjar med ett par vemodiga fioler som spelar en helt klart sjungvänlig mellodi. Sen blir fiolerna tysta och släpper in det fantastiskt härliga gitarrkomp med pålagda psykadeliska effekter och Ejstes härliga röst. Under refärngen sjunger han den mellodi fiolerna spelade i inledningen och... och och! Wow! Det är ett så sjukt gott gung! Jag är helt galen i den här låten!!!

Tummen upp åter igen för den fantastiska utsvävning bandet gör på slutet av låten, då de helt länar temat och gör ett rockjam! Ett psykadeliskt sådant givetvis!


Efter den fantastiska låt kommer ännu en fantastiskt spår, titelspåret! Jag finner inte så mycket att säga om det. Det är bara så jävla gött! Ett utmärkt gitarrspel från mr Fiske!

På slutet kommer lite mer experiment med blåsinstrument, lite ljudsamplingar och en enkel men övertygande trummrytm av Ejstes! Detta instrumentella frispel skapar en naturlig övergång till nästa låt som inte kan liknas vid nått annat än ett rent mästerverk!


"Det du tänker idag är du imorgon" är intrumentalt och lite jamigt. Det är baserat på en enkel men härlig rytm och härligt pianospel. Jag upptäcker dessutom, nu när jag sitter och läser om vilka musiker som spelar var, att våran stjärna Ejstes faktiskt spelar allt man hör på den här låten! Det är en enkel men genial låt! Jag tror bestämt att om Ejstes hade varit tjej så hade jag varit olycklig förälskad i honom!


Nästa låt  "Lejonet och kulan" är ännu mer instrumentalt flumm. Men den här gången lite mer experimentellt och helt klart mycket mer dunkelt. Fiske spelar återigen gitarren som ylar tyst till de märliga ljuden som bara växer och växer. Rätt som det är stannar de helt och istället får vi ett dussin flöjtar att lyssna till som några sekunder senare blir avbytta av Ejstes vackra elorgelspel. Låter kanske stressigt, men det hela är väldigt lungt och väldigt vackert!


Pang! Skivans snyggaste övergång! Den vemodiga elorgeln slås åtsidan av ett hårt och allvarligt gitarriff och en snabb rytm! Det är "Bortglömd" som börjat och det är skivans allvarligaste spår och en riktigt bra och tänkvärd text! Fiske jobbar fint med gitarren och Ejste har tagit fram sin argaste röst! Så jävla bra!


Nästa spår är ett kort spår med enbart en... ja, vad skulle ni gissa om jag drar ut på det så här? Det måste vara ett speciellt instrument som jag alltid tjatar om så fort jag hör det på nån skiva! Ja, det är ju klart! Det är en MELLOTRON!!! Ett lugnt och vackert mellotronsolo! Härligt vemod, mina damer och herrar!


Efter den sköna popballaden "Lipsill" med trevligt fiolspel kommer ett till av de fantastiska, psykadeliska jamen "Om du vore en vakthund". Många toner och effekter till en spännande trumtakt och cool basgång. Låten efter "Tack ska ni ha" hinner man knappt märka av innan den är slut, men de få märkliga ljud den erbjuder behövs för att väva samman skivan.


Sista låten "Sluta följa efter" är lite som Bortglömd, fast långsam och mer ledsen. Rent av vemodig och släpig! Lustigt att avsluta en skiva som är så här pass glad med en så här vemodig låt, men jag älskar det! Vemod är det bästa man kan åstadkomma med musik! Dessutom hörs en MELLOTRON!!! som förstärker det hela lite till! Fantastiskt avslut!


Det blir verkligen tyst i rummet när Ta det lugnt är slut. Tankarna flödar i huvudet, mellodierna ekar mellan väggarna och Fiskes skrikande gitarr fortsätter skrika i öronen (Om man har spelat för högt är det dock inte gitarren som skriker i öronen - då har man fått tinitus) Det är med andra ord en härlig kännsla av att man gjort något vettigt de senaste 53 minuterna av sitt liv! Man har lyssnat på Dungen, vad kan vara mer vettigt! Ja, jag säger bara det, det ska fan bli riktigt kul att se dem i Malmö i början av nästa år!


Kommentarer
Postat av: Erik

oooh! Den här skivan är fantastisk i sin enkelhet!



Föressten! När fan kommer nästa recension! Du ligger tok-back!

2008-12-20 @ 11:21:40
Postat av: Axel

Hehe, vad jag tycker saknas är kommentarer... du ligger ännu mer back än mig! Många okomenterade inlägg att tänka på :P

2008-12-20 @ 21:41:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0