tophundredrecords

Efter succéalbum som "Dark side of the moon" och "Wish you where here" släpper de ännu ett succéalbum som klättrar upp på listan över bästa säljande album på 70-talet. Det är om den skivan den här recensionen handlar om!

Första spåret "Pigs on the wing 1" är en kort gitarrballad om en relation där den ena parten inte bryr sig om den andra. Säger en inte så mycket... än.

Andra spåret "Dogs" är det längsta spåret och väldigt dramatiskt och tonar in med en akustisk gitarr och sedan levererar David Gilmour (som håller i gitarren) den fantastiska texten. Låten är väl den mest rockiga låten på skivan som annars är väldigt psykadelisk och våran fantastiska Gilmour gör många fina gitarrsolon. Richard Wright står även han för mycket av soundet på denna vemodiga men härliga låt, med sina keyboards.

Åtta minuter in i låten kommer det märkliga partiet med de konstiga ljuden. Jag tror det är ljuden av hundskall som har datoriserats lite. Allting med Wright´s keyboards i fokus och det är inte utan att det låter lite läskigt ibland. Efter tre minuters flumm kommer låtens tema in igen, men denna gång är det Roger Waters som sjunger vilket han gör väldigt bra han också. Låten slutar maffigt!

Efter den vemodiga med gungiga "Pigs (Three different ones)" kommer fjärde spåret "Sheep" som börjar med ljudet av bräkande får. Vi hör vackert spel från Wright och en intonande basgång från Waters. Pang så är låten igång med den gungiga basgången. Wright fantastiska spel på elorgel tillsammans med Gilmour´s agressiva gitarrspel ger denna låt en hård och allvarlig ton. Efter ett fantastiskt keyboardsolo lugnar musiken ner sig. Med Water´s gungande basgång i förgrunden hör vi lite fler märkliga ljud och nån som talar. Lite smått obehagligt, faktiskt, men ack så häftigt. Sen sätter låten igång igen, men den här gången mer finalaktigt med ett grymt häftigt gitarrspel. Sen tonar låten ut.

Sista spåret "Pigs on the wing 2" är en version av första spåret. De har bara bytt ut några ord och rader för att göra det till en optimistisk version av låten. Allt har blivit bra!

Wow, detta är en skiva som heter duga! Ett psykadeliskt mästerverk som uttrycker smärta och rädsla! Fantastiska texter och framförallt (om man frågar mig) en fantastisk prestation från mr Wright, så är så otroligt underskattad på denna skiva. Han utgör det jag tycker är bäst, alla svävande ljudlandskap och dramatiska orgelspel. Skivan är tung som bly och oftast väldigt mörk. Men det är denna slags vemod jag tycker om!