tophundredrecords

Jaha, mina pojkar och flickor. Dags för dagens skiva. Vemod utlovas :)

P.L.J. Band kommer från Grekland och är allt annat än kända här i Sverige. Och i landet de kommer från blev deras skiva Armageddon förbjuden för den var för kritisk mot religionen. De flesta skivorna brändes. Men som tur missade de att bränna några av exemplaren som nu finns på cd. Tur för mig för det är om den skivan den här recensionen handlar om!

Få gånger har en titel varit så passande. Armageddon är precis vad det låter som; domedagsrock. Inte hårdrock som man skanske kan tro, utan psykadelisk domedagsrock med inslag av folkrock. Musiken baseras på Lavrendis
Macheritsas som skapar enorma ljudlandskap med sitt synthspel.

Första spåret med den passade titeln "Intro" inleder långsamt med mycket synthar och gitarrer. Det byggs upp en spännande och ödesdiger stämning som på många sätt påminner om Pink Floyd. Mycket vackert gitarrspel från Anthony Mitzelos.

Gruppen är helt fantastiskt bra på konstformen spoken word vilket de visar, framför allt, på tredje spåret "Ezekiel" som rent av är obehaglig. Den otroligt ödesdigra text om utplåning som läses upp är rent textligt läskig och röst som läser den är väldigt övertygande. Det låter som en kvinnlig förintelsegud som talar om att den sista tiden är kommen. Ohhhh, heavy shit! Dessutom ett fantastiskt fint gitarrsolo. Självklart väldigt ångestfyllt.

Det är så här Armageddon låter. Skivan är alltid dramatisk och effektfull, men lämnar aldrig det ödesdigra soundet. Några av de få hoppfulla toner man hör på skivan är de på åttonde spåret "Theme" där Macheritsas spelar ett mer lättsamt och otroligt vackert stycke på sina synthar. Fantastisk låt överhuvudtaget som sticker ut lite från mängden.

Sista låten "Star Wish" är den otroligt vackra gitarrbaserade avslutningsballaden. En desto mer optimistisk text och vackert sjunget ger oss ett lite mer hoppfullt slut på skivan! Fantastiskt!

Armageddon kastar en enorm och allvarlig skugga över alla som lyssnar. Det är obehagligt och ödesdigert från början till slut (även om sista låten är lite mer optimistisk) och det är så jag vill ha det! Detta är en fantastisk skiva med stora ljudlandskap och Mitzelos fantastiska gitarrspel. Det är en skiva som sitter kvar i rummets väggar långt efter att skivan är slut. Jag blir alltid lika tagen. Om ni nån gång snubblar över den här skivan (vilket ni troligtvis aldrig kommer göra) så för guds skull, köp den! Det är inget mindre än soundtracket till domedagen!